I hate to go and leave this pretty sight...
Trodde inte jag skulle hinna bli sa fäst vid vännerna här pa ön. Det känns inta alls kul att lämna ön. Har ju tyckt att det vart trakigt att det inte finns nagra ungdomar i församlingen, men nu är Eduardo tillbaks och sa är tva pionjärsystrar fran Mambucaba här ocksa, sa vi har haft jättekul, hängt pa stranden och lite sant.
Pa fredagen sa gjorde Paulo en rejäl farvälmiddag och det kändes väldigt trakigt.
Barnen är ocksa ledsna, lille Lucas lag i sin säng och störtgrät " Nu när vi mest behöver dig aker du!".
Det känns riktigt tungt!
Pa kvällen har vi en "avskedsfest" med hela församlingen.
Dagen efter aker jag pa morgonen. Vännerna har bryt sig om att köpa massa presenter, till och med min mor tänkte de pa. Sen följer alla med till baten som vi nästan missar, vi rusar allt vi har med alla 8 väskor pa en vagn och vinkar till baten.
Nice är i baten, hon ska till Angra och ber baten vänta pa oss.
Jag vet att jag vill komma tillbaks hit och hjälpa till i församlingen längre fram iaf.
Det här varit 7 lärorika manader, har lett och hängt med pa sa manga bibelstudier sa man kan nästan BH utantill. Och sa känns det att man utvecklat en del i att behärska bibeln (2 tim 2:15) och att leda studier.
Sen att fa ha sa mycket punkter och tal, inte lika nervöst mer.
Men speciellt att se kärleken, talamoden pionjärerna har för deras studier, hur de hjälper dom, verkligen bryr sig.
Till ex, Gleyce´s studie flyttade till USA. Han förväntade att hans närmaste vänner skulle komma och ta farväl av honom vid hamnen. Gissa vilka som kom? Hela var församling och ingen mer!
Kommer sakna församlingen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar