I ME MINE

Det går faktiskt väldigt trögt här. Jobbar 15 dagar i månaden, mellan 9-18. Vilket innebär att jag knappast kommer ut i tjänsten dom dagarna iom vi inte har några MFT på eftermiddagen. Sen har jag ju varit så trög att istället för att försöka starta några egna studier så har jag bara hänt med på andras. Och de bra ÅB:n jag har är kvinnor (det känns inte så bra att starta studier med dom men kretsis har faktist sagt att iom det är brist på förkunnare så får vi göra det ändå). Sen kommer aldrig mitt kort. Tror att det har kommit bort nånstans. Det är skickat iaf.

Annars trivs jag på jobbet på Colibriresort.com, värsta sköna frukosten med papaya, vattenmelon, melon, mango, chokladkaka, goa smörgåsar, apelsin och passionfruktjuice.
Toninho Fagerlind heter ägaren och han är ihop med Annika en 08. De är rätt schyssta båda två.
Jag är personalchef och kontrollerar att alla sköter sitt. Svarar i telefon och på mail. Tar hand om gästerna och informerar dom om vilka fanstatiska utflykter dom kan göra här (jag har ju varit överallt här på ön och är just den rätta personen att hjälpa dom…not)

SISTA HJÄRTERPARTIET

April

Sista veckan innan grabbarna drar till Betel och sen till Sverige. Koffe har kommit hit också.
De gör ett varv till fots runt ön och det tar lite över 30 h. Tyvärr så jobbar ju jag så får ta det nån annan gång.

Nått minnesvärt är när Mattias kl 7 på morgonen, bara sådär, flyger ut från sängen och rusar till köket. Vi tar det i slow-motion: Dora slänger i ungefär 2 matskedar socker i varje kaffekopp vilket är en mardröm för oss ovana. Mattias liksom vaknar av att hon öppnar sockerburken, flyger till köket och skriker ”Noooooooooooooooo” (så lät det i han hjärna iaf) medan hon har skeden full av socker och är några millisekunder från att hälla i det i kannan… så är ännu en Mattias-pärla fullbordad.
Vårt sista hjärter parti av många är spelat och vi har ett litet avsked för dom.
Nu är det jag helt själv här!

ÅMINNELSEN

Ända till kl 21 sista natten innan åminnelsen var vi ute och bjöd in folk. Inbjudningarna hade kommit försenat 2 veckor efter början på kampanjen. Iom vår Riket Sal är så liten fick vi låna aulan i skolan här.

Hur gick det på själva åminnelsen då?
Ja, det började störtregna 40 min innan start. Mattias stack 50 min innan så han klarade sig, men det gjorde tyvärr inte Rickard eller jag. Vi kom fram som om vi hade fått för oss att ta ett dopp i havet med kostymerna på innan mötet. Och vi var inte de enda. Men vårt största bekymmer var att det kanske inte skulle komma några till mötet. Gissa om vi blev glada när vi räknade att 68 var närvarande! Alltså 450 % mer än förkunnare.

Sen fick vi tre vara med och servera brödet och vinet. Lilla jag var nära att välta omkull plastbordet med vinet när jag råkade sparka till det…men det skulle nog inte synt till ifall de kom nått på våra dyngblöta kostymer... :)

BESÖK

Nått som är väldigt kul här på Abraão är att våra möten är alltid fulla av vänner från andra delar av världen. Det har varit engelsmän, fransmän, belgare, kanadensare och finnar här.
Den här veckan var Risto och Päivi på besök. De båda är finländare som bor i Malmö och de är pionjärer. De har varit ett par månader i Brasilien och predikat för finnar. Det finns nämligen en finskkoloni i Penedo, en stad inte så långt här ifrån.
De var ute i tjänsten med oss nästan varje dag och hjälpte oss med åminnelse-kampanjen.
Och sist men inte minst fixa de ett jobb åt mig på hotellet de bor på. Ägaren är en brasse som va med i en film som den svenske regissören Suckdorf (eller nått) spelade in på 60-talet. Filmen heter Mitt hem är Copacabana. Han har bott i Sverige och pratar flytande svenska. När han hörde att de bodde en svensk här ville han genast träffa mig. Så jag stack dit och han erbjöd mig ett jobb bara sådär. La till att jag bara ville jobba halvtid och det var inga problem. Välsignat!

LIVET PÅ ÖN

Tanken var ju att man skulle gå lite i tjänsten och sen dra ner till stranden en stund. Men det är nästan omöjligt här, pionjärerna har så mycket studier som vi får hänga med på så ibland hänger vi med på studier från kl 9-21!!!

Sen är det väldigt varmt här, man får ha en svettduk att torka av svetten från pannan med, det är runt 38 grader varje dag.
Det negativa här är priserna. Man kan tro att man är i Sverige, det är extremt dyrt. Heraldo och hans mor (dom vi bor hos) betalar R$ 800 (ca 3450 kr) för ett sletet hus med ett sovrum, ingen varmvatten, det blir ofta stopp i toaletten, och huset är typ längst upp i en backe. Och så är man omringad av sletna hus tätt intill, så man känner sig inte så fri att sitta på den s.k gården och chilla! I Cunha skulle ett sånt hus kostat R$ 100 att hyra!
Maten är också dyr, man betalar för att äta ute som man gör i Sverige om inte mer!

Vila Abraão

Ilha Grande är den största ön av Angra dos Reis 365 öar med sina 193 km².
Det finns över 100 stränder här och många byar, totalt finns det ca 6000 invånare.
Vila Abraão är den största byn med sina 3000 invånare. När man närmar sig byn från havet ser det ut att bara finnas ett fåtal hus men när man väl kommer fram så ser man att det ligger massor av hus gömda bland allt grönt.
Det första man lägger märke till är att det inte finns några bilar här förutom en ambulans, alla går omkring i havaianas och shorts och ungefär hälften av alla man ser på gatan är turister.

Församlingen är på 13 förkunnare (1 äldste, en biträdande och 5 pionjärer). Medelantal på mötena ligger på ca 25 och över 50 studerar bibeln med Jehovas Vittnen här.

Så det ska bli spännande att hjälpa till här i församlingen, i tjänsten och självklart utforska ön också ;)

BÅTUTFLYKT

Måndagen efter sammankomsten blev vi bjudna på en underbar båtutflykt med kretsis, distriktis, Nice (en av pionjärerna på Ilha Grande) och Sebastião (brodern som har hand om predikoarbetet på resten av ön).
Angra dos Reis har 365 öar (inkluerat Ilha Grande) och vi besökte 5 av dom. Turkosgrönt vatten, fiskar som badar runt dig, kritvit sand och gröndjungel, hur vackert som helst.
Får reda på att kretsis, som är angolan, har suttit fängslad i Angola pga av vapenvägran. Han ville inte berätta mycket för när han hade berättat det på betel sist så grät alla. Men en gång fick han spela död och ligga bland massa döda kroppar. Han va så utsvulten så han såg död ut. När vakterna slängde kropparna i ett dike så lyfte de upp honom och slägde ner honom. På så sätt lyckade han fly.

Men det var en helt underbar dag med uppbyggande sällskap och få se hur vacker Jehova skapat allt…fast tror han va lite mer inspirerad när han skapade Angrad dos Reis 

RIO DE JANEIRO

Efter sammis tog vi en snabbsväng till Rio med några vänner, först till ett shoppingcenter sedan till ett ställe för att åka go-kart. Vi kommer fram vid 21 tiden så vi ser typ inget alls av staden. Go-karten va kul men vill helst inte prata om den, vi va 8 pers som körde och Mattias förlora mot brodern som kör där typ varje vecka. Rickard kom ganska högt upp också.

Efteråt så drog vi till McDonalds (trodde ungdomarna va annorlunda här men hela världen är väl under McDonalds våld :P )
Sen hände en liten incident. Jag skulle på toa och råkade hamna i ett hörn där några ungdomar satt…och råka blicka rakt in på en kille som inte såg så hetero ut. Och genast började han ropa på mig och jag gick och gömde mig bakom systrarna. Sen kommer en tjej fram till mig i kassan när jag ska betala mig glass och ger mig en lapp : Ring mig, Carlos!
Lärdomen, sätter aldrig mer min fot på McDonalds!!!
Det spred sig ett rykte bara 2 dagar efter äbda bort till Cunha och södra São Paulo (helt plötsligt är Brasilien ett väldigt litet land) :p

PIONJÄRMÖTE/KRETSSAMMANKOMST

Vi kom perfekt lagom till kretssammankomsten, vilket innebar vårt första pionjärmöte som vi fick vara med på. Kretsens pionjärer va så många om jag förstod rätt att man fick dela den i två grupper, våran var på 180 i en fullproppad Riket Sal och alla bröder fick stå upp hela programmet. Det var verkligen roligt att vara med. Under temat hur Jehova skyddar sitt folk så berättades många roliga erfarenheter från kretsen. Här är några:

Rio de Janeiro
En tant som avskydde vittnena brukade slå sig på höften och säga Jehovas när vittnena predikade i grannskapet. En vacker dag blev det skottlossning och hon blev träffad av en kula. Gissa vart…

En syster blev slagen i huvudet med ett järnrör när hon var i tjänsten. När gängledarna i favela i området fick reda på det, gick de hem till mannen, slog ner honom och sa att han aldrig skulle ge sig på vittnena och att de aldrig ville se honom i området mer annars kulle de döda honom. När de kom tillbaks några dagar senare och han bodde kvar i han hus sköt de ner honom.

Det blev inbrott i en Riket Sal i en favela. (det finns typ egna lagar i favelan och man får inte råna någon inne i favelan). När gängledarna fick reda på de, letade de upp gärningsmännen och tog tillbaks allt och lämnade tillbaks det till vännerna.

Något trevligt var att dagen innan hade vi ätit lunch på en restaurang ihop med kretstillsyningsmannen och distrikt tillsyningsmannen. Han satte bredvid mig och fråga om jag var pionjär. Sen ställde jag samma som honom, fråga vilken församling han tillhörde, han sa någon i Rio de Janeiro. Berätta att han hade varit missionär också i Moçambique. Bara dagen efter vi fatta att han va distrikt tillsyningsman och inte nog med det han har skrivit många av låtarna i sångboken, bl a fd nr 15 – Liv utan slut till sist. Men inget av det berätta vår ödmjuke vän 

Sammankommsthallen Grande Rio är väldig vacker. Den är öppen och har bara ett tag, i bakgrunden ser man vackra berg som får hallen se ut som man redan var i paradiset. 8000 finns det kapacitet för och 3650 var närvarande på söndagen. Abraão församlingen tillhör krets 37RJ.

BÖRJAN PÅ SLUTET

Heraldo har hört av sig och säger att han har fixat ett hus åt oss på Ilha Grande. Men våra planer har blivit lite olika nu. Det är nog mest jag som vill dit. Till slut så drar Rickard och Mattias med mig den 15 mars.
De har bestämt sig för att vara här nästan två veckor. Jag kommer stanna kvar och bo med Heraldo och hans mor Dora. Heraldo är äldstebroden i församlingen, han är 39-år och en väldigt skrattig person. Sjunger jättebra och har en stor repertoar, så det kommer nog bli trevligt på musikfronten där. Dora har varit pionjär sedan 1961 och är en pelare här i församling. Sedan är hon en enastående kock. Hennes specialitet är vad som helst á la myror. I och med det är mycket myror i huset så brukar det bli juice med en litet skvätt myror, eller tårta med myror etc etc.
Huset är väldigt simpelt och det är inget varmvatten i duschen, toaletten krånglar och det brukar bli stopp i den och allt vad det innebär :p
Men tanken är at vi ska hitta nått litet större 

INTERVJU

Tillbaks i Cunha. Förbereder oss för kretsdagen. Vi ska bli intervjuade på den delen om att vara ogift (som Marius var med på förra året). Vilka svårigheter vi haft och vilka välsignelser.
På sista övning sitter allt bra, grabbarna behärskar språket ganska bra nu (Mattias pratar redan flytande).

På lördagen åker vi iväg till sammankomsthallen i Pindamonhagaba, träffar brodern som ska intervjua oss och övar lite fort. Sedan är det dags!
Och det går strålande, det flyter på bara. På välsignelserna va alla ganska eniga om att det har varit bra att vara ogift, annars skulle vi nog inte varit i Brasilien just nu och träffat så många underbara människor och fått känna på hur fantastiskt tjänsten är här. Det har varit mycket lärorikt. Just det, Mattias blev intervjuad sist, så när han blev klar så gick vi iväg när vännerna började applådera. Men Mattias stod kvar där en stund innan han fatta att vi hade gått iväg :D