Livet mellan 4-24 december!

Efter att vi har varit ute och rest i nästan en månad tycker alla det är skönt att vara tillbaka i Cunha. I svensk bemärkelse är Cunha, otroligt nog, en stad. Det är en väldigt speciell stad dessutom. Här finns det cowboys, enbenta hundar och invånarna åker omkring i Bubblor. Det finns 52 förkunnare och alla är jättetrevliga.

Vi bor hos Salvador i en och en halv vecka innan Emilios moster Carolina kommer ner på besök. Efter det så flyttar vi in hos Mathias och Gisele. Under dessa veckor går vi i tjänsten, sover, äter och spelar kort. Mattias får avsluta mötet med bön på portugisiska två veckor i rad. Jag får hålla svarsmicken.

Rickard går igenom samma psykologiska språkpärs som jag har fått gå igenom. Mattias grubblar mest över hur han inte ska missa vinter OS i februari. Emilio är på väg att knäckas på grund av att alla kommer sent till möte för tjänst. Lite ironiskt tycker vi andra.

Eftersom folk inte går i tjänsten här när det regnar införde Emilio en kampanj om regntjänst vid busstationen här i Cunha. Förutom oss fyra, så kom det tre andra till den speciella kampanjdagen.

Emilio och Rickard träffar en man som har många frågor och dom startar ett långt samtal. Snart kommer också mannens fru på cykel och Emilio blir rädd eftersom hon ser sur ut men det visar sig att hon är också jättetrevlig. Veckan efter berättar en annan av Emilios alla mostrar i en intervju på mötet att hon träffade mannen som Emilio hade mött på busstationen. Han hade bett om studie. Emilios regntjänstekampanj hade blivit välsignad. Utan för mig som fick hög feber och blev sängliggande i en vecka.

Emilios moster Milvia är gift med en finne som heter Esko och han kan svenska. Deras hus är vackert beläget uppe bland de brasilianska bergen. Där finns det också en bastu som Esko har byggt själv. En dag blir vi uppbjudna dit på bastukväll. Vi dricker brasiliansk kall öl och slår varandra med eukalyptus ris. Senare samma kväll blir vi bjudna på yakisoba, en japansk rätt med nudlar och en massa grejer som är helt fantastisk. Det är Mathias fru Gisele som har lagat den, hon är halv Japansk.

Den 22 december åker Emilio till São Paulo. Vi andra stannar i Cunha.

Onsdagen den 23 december väcker Mathias mig tidigt på morgonen och frågar mig om jag kan hjälpa honom. Nyvaken som jag är uppfattar jag det som om jag ska hjälpa honom att handla mat. Han ger mig en motorcykelhjälm och så åker vi iväg. Vi åker och åker och åker, till slut kommer vi fram till en bondgård mitt ute på landet. Vi ska tydligen slakta en gris, inte handla mat som jag först trodde.

Det ska nämnas att jag aldrig tidigare har slaktat någon gris. Jag minns en gång för många år sedan då jag hjälpte till att slakta kalkoner men det gick mycket snabbare och smidigare. Detta var värre. Dessutom fick jag syn på världens största spindel, läskigaste jag har sett. Spindeln hade fångat en annan spindel också. Mathias förklarade snabbt att det var mannen i förhållandet. Han var stendöd. Kvinnospindlarna dödar sina män efter… ja ni vet. Så från och med nu ska jag alltid trivas med att vara människa.

Efter 20 dagar i Cunha har rastlösheten tagit över. Imorgon ska vi ut och resa igen.


P.S. Gällande mitt ordförråd; ingen är superlativt kongruent med min ytterst adekvata vokabulär. D.S.

Planering och framförhållning

Det skulle vara intressant att veta vilka alla ni tusentals bloggläsare egentligen är. Vi har diskuterat den frågan här nere med jämna mellanrum. Det måste väl ändå vara fler än alla sorgliga själar som hittade länken på Facebook. I vilket fall som helst så har jag, Koffe, härmed tagit över bloggskrivandet tills vidare. Alla Emiliofans får snällt se till att vänja sig vid mig.

Jag tänkte tala lite över ämnet planering/framförhållning. Planering/Framförhållning är en egenskap som många människor tycker om. Planering/Framförhållning är en egenskap som varken jag, Emilio, Rickard eller Mattias besitter. Planering/Framförhållning är viktigt när man reser någonstans.

Till exempel kan det vara bra om man ska packa. Oftast behöver man veta hur man ska packa sin väska. Till exempel om man ska åka iväg några dagar från Cunha och inte vet riktigt vart så kan det vara bra och veta om man ska förbereda sig för överlevnad eller bara en enkel trivsam resa. Till exempel så kanske någon i gänget har packat för enbart överlevnad, då ser packningen ut såhär:

Havaianas
Toalettpapper
Harpun
Bibel
Tjocktröja
Cyklop och snorkel

Men så ibland så ändras planerna under resans gång. Då kan det bli problem. Det är ingen trevlig känsla man har i magen när man blir hembjuden till vänner som vill att man ska bo där och så frågar dom om man har säng kläder. Vad ska man svara liksom…
”Eh, jag vet inte riktigt men jag hade tänkt ha toalettpappret som kudde i alla fall”

Eller till exempel så råkar man hamna på ett möte. Då är det inte alltid så roligt att komma in på Rikets sal ståendes i havaianas, cyklop och snorkel över huvudet och med en harpun i handen.

Samma sak händer givetvis när man har förberett sig för en trivsam resa. Till exempel så har man kanske förberett sig på långa tjänste dagar med mysiga kvällar på stranden. Då ser packningen ut såhär:

En massa litteratur
Fyra par kalsonger
En stor tung resväska
Ingen harpun
Ingen tjocktröja
Inget paraply

Men så ibland under resans gång så kan det inträffa lite naturkatastrofer, någon i gänget kanske tappar sitt uttagskort i Sao Paulo och någon annan, som man kanske skulle ha lånat pengar av, glömmer pengarna i Cunha. Dessutom kanske man har glömt passet och inte får åka buss över statsgränserna. Då kan det bli problem. Det är ingen trevlig känsla man har i magen när man tror att man ska få sova på Hotel hela natten men istället tvingas gå i över 3 mil för att komma över gränsen… utan mat!

Jag tror ni förstår min tanke.

Betel

Så var det dags att besöka Betel! Wohooooo!
Vi ringer till Östen Gustavsson så vi kan komma dit först, han skulle hämta oss på busstationen men kom aldrig så vi fick åka taxi dit istället. Taxisten är en broder (halva staden är ju det också, 3000 av de 7000 invånare i Cesario Lange-SP).
Vi kommer fram och det är väldigt pirrigt, vi får prata med broder i porten som kallar på en
bil som kommer och hämtar oss (otroligt nog så sitter det en broder vi känner i den :P )


Betel är gigantiskt, 455 hektar (60% brukmark, 25% djungel) vilket är 3:e störst i världen. Det är nästen helt självförsörjande. Man odlar bananer, apelsiner, guava och honung. De har kor som de slaktar och fiskodling. Man producerar svingod salami, tvål, har egen körskola och roligast var nog att de har stadens två enda brandbilar, så flera gånger har vännerna fått ingripa när det brunnit i staden!
Det bor 1003 beteliter varav 5 är svenskar. Första dagen var det Sylvia Gustavsson som guida runt oss, andra dagen Jörgen.
Vi åt lunch där också med världens godaste apelsinjuice, och en fantastisk äppelpaj, det lever värsta lyxigt där. Ni borde se deras lekplats. En 11-manna fotbollsplan, 2 7-manna och 2 futsal, där man kan spela tennis, basket o volley.
Snacka om att vi ville in på Betel efter det. Vissa har tom planer på att gifta sig för att komma in där haha. I April drar vi dit igen!

Den Magiska Kvartetten

Nu är den magiska kvartetten fullbordad, Rickard har anlänt!
Med sig har han sin sköna humör, senaste skvallret och godis(va glad Koffe blev)!!!
Nu ska vi "erövra" hela São Paulo, rock'n'roll!

Förresten...bloggen heter ju lite ironiskt the live adventures och jag har hunnit glömma en del av vad som hänt den senaste tiden pga av mitt nuvarande skick...

hur som helst sa bor vi hos familjen Miranda i Jardim Iva den här gangen, med Roger, Camilla och Francine o co. Jag tycker de är en lite knepig familj, de gar och lägger sig tidigast 2 pa morgonen varje dag!!! Innan vi drog till Cunha sa satt jag o Mattias uppe med alla utom pappan hela natten :p.

Vi passade pa en vacker dag och drog ett stort gäng till Parque do Ibirapuera (som typ Central Park). Finns ett konstmuseum med surrealism, kubism och abrakt, skitcoolt!
Sedan pa natten pa väg tillbaks hände nagot ganska intressant.
Vi sitter i en station och väntar pa bussen. Da kommer en tant fram sjungades och Roger fnissar lite...Gissa om hon blev arg! "Vad skrattar du at", fragar hon. Roger svarar pa spanska att han inte pratar portugisiska. "Varför skrattar du om du inte förstar" fragar hon igen och börjar sla honom!!! Stackars Koffe är helt röd (av skratt den här gangen) och när hon ser honom börjar hon jaga honom runt en pelare haha. Jag maste filma det här tänker jag och tar upp min kamera och helt plötsligt sa är hon bakom mig! Jag ser inte Koffe o knuffar till honom o springer in i bussen. Sen spottar hon in i bussen pa oss ocksa, den galna tanten.

Den trakiga biten var ju da att ja inte fick de filmat för att under flykten sa tappa jag ta-kort knappen till min kamera :(
Det värsta var att Koffe märkte att hans planbok va borta...tillsammans med körkort, bankkort och 300 kr. Antagligen tappa han nog den under flykten...