Synda, synda, slutet är nära.

Efter regnet kom jordbävningen i Haiti. Har ingen TV så det enda jag vet är från de mail jag fått om att Betelbyggnaden klarade sig och att hittills har över 50 vittnen dött där.
I tjänsten så är det inga som säger emot att vi verkligen lever i de sista dagarna. Folk har inget hopp mer om att människor ska lösa det här.
Min moster och jag träffar en kvinna i tjänsten. Hon håller på att tvättar sitt hus med en vattenslang. Hon berättar att det hade regnat under natten och vattnet kom ända in i huset.
Vi läser upp 21:4 till henne och hon börjar gråta. För 6 månader sen dog hennes son i en bilolycka, den andra sonen är i Haiti, han lever men hon är jätteorolig och allt känns hopplöst. Min moster kramar om henne och vi berättar om att en dag kommer hon aldrig mer behöva oroa sig för naturkatastrofer, hon kommer få se sin son igen och visar en bild på paradiset.
Man kan inte annat än att bli rörd av det hela, vilken kraft bibeln har, den tröst och hopp den ger (Rom 15:4). Och visst blir man glad när hon visar tro på det som står i bibel att hon nu har slutat gråta och ler och är så tacksam för besöket.

Här kommer lite exklusiva bilder: