KRETSVECKA

Vi har kretsvecka nu mellan 3-7 feb. Kretsparet är ganska trevliga, Oswaldo och Alice (gissa vem ska se den på bio snart tihi).
Koffe får äran att ha sitt första tal i Brasilien. Bibeläsningen går strålande, Mathias ska ha nästa vecka.
Oswaldo verkar tycka väldigt mycket om oss, han har gått i tjänsten med alla fyra redan och han vill att vi ska va med på en intrevju på nästa sammis. Om att bevara sig singel (samma som du va med på Marran). Men vi fick inte säga det till nån så håll tyst om det!
Höll kretsis samma tal som broder Leth gjorde i skandinavium? Lätt att han gjorde, diggar de föredraget!
Vad är roligast? På söndag är vi 100 st närvarande på mötet. Rekord! Tänka sig, för några år sedan var det bara runt 40 på mötena. Kul att de går frammåt.
Avslutningsvis vill jag berätta en liten erfarenhet. Vill inte nämna några namn men vår käre Hasselhoff (som visat sig vara den som är typ segast av oss) sprang över till restaurangen för att köpa lite bärs…Tydligen så handlar vi nog där ganska ofta så kassörskan frågar honom vad vi gör här. Med 12 flaskor i handen svarar han att vi är Jehovas Vittnen och vi är här för att predika…

BAKOM KULLISERNA

Ni kanske har fått för er att vi bara går i tjänsten och reser hela tiden. Det stämmer nog. Under carnevalen ska vi ut o resa med Mathias och Gisele. Uberaba-MG, Ribeirão Preto-SP och Fortaleza-CE. Så ska gå 70h på 2 veckor tänkte jag.
Men på kvällarna så blir det inte så mycket tjänst. En vanlig dag kan se ut så här:
6:45 riiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiing (snooze), 6:50 ttuuuuuuuuuuuuuuuut (snooze) 7:00 good morning-beatles. Och slutligen alla mobiler tillsammans i endräkt som tjuter i hela huset. Jag brukar va först upp, sen Koffe och Rickar. Mattias är vääääääääääääääldigt seg kan jag ju säga. 8 är MFT. Vi går till 12, äter, jag tar en 30 min tupplur, de andra en siesta på 2-3 h, sen lite mer tjänst.

När solen går ner brukar vi studera lite, sen kanske det blir musik (ganska ofta), spontandans och sång. Vi har en gammal el-gura (som duger som närstridsvapen), en stål-strängad, en nylon och vi har lånat en synt. Så vi bluesar loss och rockar låss med låtar som Immigrant Song, Highway Star, Smells Like Teen Spirit osv.
Vi har lärt alla att spela neger president (som vi kallar president och slav här på grund av alla mörka människor), oftast spelar vi hela natten. Eller så blir det hjärter.

Lite då och då blir det nån tur ut nånstans, ta en pizza, ut o simma, hem till någon annan eller så.
Nu vet ni vad vi gör i alla fall.

Synda, synda, slutet är nära.

Efter regnet kom jordbävningen i Haiti. Har ingen TV så det enda jag vet är från de mail jag fått om att Betelbyggnaden klarade sig och att hittills har över 50 vittnen dött där.
I tjänsten så är det inga som säger emot att vi verkligen lever i de sista dagarna. Folk har inget hopp mer om att människor ska lösa det här.
Min moster och jag träffar en kvinna i tjänsten. Hon håller på att tvättar sitt hus med en vattenslang. Hon berättar att det hade regnat under natten och vattnet kom ända in i huset.
Vi läser upp 21:4 till henne och hon börjar gråta. För 6 månader sen dog hennes son i en bilolycka, den andra sonen är i Haiti, han lever men hon är jätteorolig och allt känns hopplöst. Min moster kramar om henne och vi berättar om att en dag kommer hon aldrig mer behöva oroa sig för naturkatastrofer, hon kommer få se sin son igen och visar en bild på paradiset.
Man kan inte annat än att bli rörd av det hela, vilken kraft bibeln har, den tröst och hopp den ger (Rom 15:4). Och visst blir man glad när hon visar tro på det som står i bibel att hon nu har slutat gråta och ler och är så tacksam för besöket.

Här kommer lite exklusiva bilder:

Invigning

Väl framme vräker jag i mig en hel Panettone och sätter mig framför TV:n för att försöka förstå vad som hänt. São Luis do Paraitinga är ruinerad, São Paulo ät översvämmat, hus har rasat i Cunha, Angra, Ilha Grande osv, vägar har rasat, broar, 100-tals har dött, liknar sånt man sett på film. Och vi har typ vart mitt i smeten utan att veta allvaret.


Vi går och lägger oss allihopa och går bara upp 3 h senare…dags att spela lite fotboll, det va vääääääääldigt längesen sist.
Det positiva med det hela? Skulle vi vart i Cunha skulle vi missat invigningen och talet med Anthony Morris III (föresten, när åker tillbaks till Sverige får ni gärna kalla mig för Emilio II) iom Cunha är isolerat.
Östen Gustavsson inleder med ett tal och sedan tar broder Morris över. Talet handlar om...har hunnit glömma det nu 4 manader senare :p