Vårt verkliga uppdrag här va ifs inte att leka pirater utan fiskare.
En pionjärsyster möter upp oss och berättar lite när hon kom dit och starta predikoverksamheten tillsammans med en annan syster för 4 år sedan.
Församlingen nu har en äldste, en biträdande (de enda bröderna) och fyra pionjärer. Sammanlagt 12 förkunnare och ca 25 på mötena. Behovet är enormt även om de bara bor 3000 på byn är på. Pionjärerna har flera studier var, så man hinner inte predika i de andra byarna på ön.
Dan efter går vi i tjänsten, iom de enda två bröderna jobbar får jag hålla möte för tjänst (lite annorlunda känns det när man inte vart i församlingen innan). Det är mycket turister i vandrarhemmen men folk är lika mottagliga som i São Paulo. Det är väldigt mysig att gå längs stranden och predika, det finns inga bilar på ön förutom polisen, brandkåren och ambulans. Så ni förstår att luften var lika ren som 60,70 talet var syntfritt.
Mysigast var ändå mötet. Riket salen är syster Nice’s vardagsrum och tack vare allt regn hade
ljuset gått i hela ön, så vi hade möte med levande ljus (alla fick hålla varsin ljusstake)och sista gången vi sjöng i d sista sångböckerna fick vi göra det a capella, så vackert, snyft…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar