Planering och framförhållning

Det skulle vara intressant att veta vilka alla ni tusentals bloggläsare egentligen är. Vi har diskuterat den frågan här nere med jämna mellanrum. Det måste väl ändå vara fler än alla sorgliga själar som hittade länken på Facebook. I vilket fall som helst så har jag, Koffe, härmed tagit över bloggskrivandet tills vidare. Alla Emiliofans får snällt se till att vänja sig vid mig.

Jag tänkte tala lite över ämnet planering/framförhållning. Planering/Framförhållning är en egenskap som många människor tycker om. Planering/Framförhållning är en egenskap som varken jag, Emilio, Rickard eller Mattias besitter. Planering/Framförhållning är viktigt när man reser någonstans.

Till exempel kan det vara bra om man ska packa. Oftast behöver man veta hur man ska packa sin väska. Till exempel om man ska åka iväg några dagar från Cunha och inte vet riktigt vart så kan det vara bra och veta om man ska förbereda sig för överlevnad eller bara en enkel trivsam resa. Till exempel så kanske någon i gänget har packat för enbart överlevnad, då ser packningen ut såhär:

Havaianas
Toalettpapper
Harpun
Bibel
Tjocktröja
Cyklop och snorkel

Men så ibland så ändras planerna under resans gång. Då kan det bli problem. Det är ingen trevlig känsla man har i magen när man blir hembjuden till vänner som vill att man ska bo där och så frågar dom om man har säng kläder. Vad ska man svara liksom…
”Eh, jag vet inte riktigt men jag hade tänkt ha toalettpappret som kudde i alla fall”

Eller till exempel så råkar man hamna på ett möte. Då är det inte alltid så roligt att komma in på Rikets sal ståendes i havaianas, cyklop och snorkel över huvudet och med en harpun i handen.

Samma sak händer givetvis när man har förberett sig för en trivsam resa. Till exempel så har man kanske förberett sig på långa tjänste dagar med mysiga kvällar på stranden. Då ser packningen ut såhär:

En massa litteratur
Fyra par kalsonger
En stor tung resväska
Ingen harpun
Ingen tjocktröja
Inget paraply

Men så ibland under resans gång så kan det inträffa lite naturkatastrofer, någon i gänget kanske tappar sitt uttagskort i Sao Paulo och någon annan, som man kanske skulle ha lånat pengar av, glömmer pengarna i Cunha. Dessutom kanske man har glömt passet och inte får åka buss över statsgränserna. Då kan det bli problem. Det är ingen trevlig känsla man har i magen när man tror att man ska få sova på Hotel hela natten men istället tvingas gå i över 3 mil för att komma över gränsen… utan mat!

Jag tror ni förstår min tanke.