Livet mellan 4-24 december!

Efter att vi har varit ute och rest i nästan en månad tycker alla det är skönt att vara tillbaka i Cunha. I svensk bemärkelse är Cunha, otroligt nog, en stad. Det är en väldigt speciell stad dessutom. Här finns det cowboys, enbenta hundar och invånarna åker omkring i Bubblor. Det finns 52 förkunnare och alla är jättetrevliga.

Vi bor hos Salvador i en och en halv vecka innan Emilios moster Carolina kommer ner på besök. Efter det så flyttar vi in hos Mathias och Gisele. Under dessa veckor går vi i tjänsten, sover, äter och spelar kort. Mattias får avsluta mötet med bön på portugisiska två veckor i rad. Jag får hålla svarsmicken.

Rickard går igenom samma psykologiska språkpärs som jag har fått gå igenom. Mattias grubblar mest över hur han inte ska missa vinter OS i februari. Emilio är på väg att knäckas på grund av att alla kommer sent till möte för tjänst. Lite ironiskt tycker vi andra.

Eftersom folk inte går i tjänsten här när det regnar införde Emilio en kampanj om regntjänst vid busstationen här i Cunha. Förutom oss fyra, så kom det tre andra till den speciella kampanjdagen.

Emilio och Rickard träffar en man som har många frågor och dom startar ett långt samtal. Snart kommer också mannens fru på cykel och Emilio blir rädd eftersom hon ser sur ut men det visar sig att hon är också jättetrevlig. Veckan efter berättar en annan av Emilios alla mostrar i en intervju på mötet att hon träffade mannen som Emilio hade mött på busstationen. Han hade bett om studie. Emilios regntjänstekampanj hade blivit välsignad. Utan för mig som fick hög feber och blev sängliggande i en vecka.

Emilios moster Milvia är gift med en finne som heter Esko och han kan svenska. Deras hus är vackert beläget uppe bland de brasilianska bergen. Där finns det också en bastu som Esko har byggt själv. En dag blir vi uppbjudna dit på bastukväll. Vi dricker brasiliansk kall öl och slår varandra med eukalyptus ris. Senare samma kväll blir vi bjudna på yakisoba, en japansk rätt med nudlar och en massa grejer som är helt fantastisk. Det är Mathias fru Gisele som har lagat den, hon är halv Japansk.

Den 22 december åker Emilio till São Paulo. Vi andra stannar i Cunha.

Onsdagen den 23 december väcker Mathias mig tidigt på morgonen och frågar mig om jag kan hjälpa honom. Nyvaken som jag är uppfattar jag det som om jag ska hjälpa honom att handla mat. Han ger mig en motorcykelhjälm och så åker vi iväg. Vi åker och åker och åker, till slut kommer vi fram till en bondgård mitt ute på landet. Vi ska tydligen slakta en gris, inte handla mat som jag först trodde.

Det ska nämnas att jag aldrig tidigare har slaktat någon gris. Jag minns en gång för många år sedan då jag hjälpte till att slakta kalkoner men det gick mycket snabbare och smidigare. Detta var värre. Dessutom fick jag syn på världens största spindel, läskigaste jag har sett. Spindeln hade fångat en annan spindel också. Mathias förklarade snabbt att det var mannen i förhållandet. Han var stendöd. Kvinnospindlarna dödar sina män efter… ja ni vet. Så från och med nu ska jag alltid trivas med att vara människa.

Efter 20 dagar i Cunha har rastlösheten tagit över. Imorgon ska vi ut och resa igen.


P.S. Gällande mitt ordförråd; ingen är superlativt kongruent med min ytterst adekvata vokabulär. D.S.