Jazz & Salsa

Va sjukt rikt Jundiai har blivit då!
Du ser ju ingen bil som är äldre än max 10 år, lägenheterna är hur snygga som hellst, liknar nått slags mini Dubai...

Iaf nu är Mathias & Gisele här, i söndags var vi på 3D-bio och titta på en film med ugglor, skitcool med 3D, känns som saker och ting flyger rakt framför dig.
Vi lyckades också komma in på en Salsaklubb tack vare Mathias kontakter och det var ju kul, men de slog inte Syndikat jazz club. Har längat sååååååååååå länge på att få lyssna på live jazz.
Det är en tysk som har klubben under sitt hus, och det är precis som de ska vara, mörka färger, excentriskt och mysigt. Trots att musikerna verkar vara bara några som gick upp och spela lite så har jag saknat det så mycket så det låter hur bra som helst.
Nu vet jag vart jag kommer hänga framöver i São Paulo.

Efter några lååånga dagar och nätter med go mat, dans, musik, shopping och utflykter så har det hunnit bli onsdag och Mathias & Gisele ska tillbaks till Cunha, så ännu ett farväl.

Och på söndag kväll sitter jag själv på flyget till Köpenhamn

Mercado Ambulante

Nu är jag i São Paulo de 11 sista dagarna. Nu till helgen ska jag till min kusin i Jundiai, sen kommer Mathias & Gisele till São Paulo på söndag så vi kan hitta på nått kul tillsammans.

Sedan är det tänk att jag ska köpa lite presenter, och inhandla alla beställningar.
Bl a har jag fått en beställning på Cachaça, cointreau, whisky och nått mer, komer inte ihåg (obs, allt från samma person som ironiskt nog jobbar på Systembolaget...vill inte nämna några namn).

Sedan kommer den traditionella lista från mor:
Svarta bönor, parmezan ost, linguiça (brasiliansk..typ korv) och hårkräm.

Själv vet jag inte vad jag ska ta med mig, tröttnatt på att alltid ta med massa havainas vartenda gng, börjar kännas lite clichigt (stavas det så?).

Men sen tror jag att jag borde väga mina väskor, tror jag har övervikt, speciellt med tanke på att Lira skickat med Kaffe (ironisk nog så finns det nästan ingen bra kaffe i brasilien, den bästa exporteras ut till bl a ... ja Sverige) till Koffe och de andra.

Hur många kilo mat blir det då?
4,5 kg parmeza, 3 kg svarta bönor, 3 kg honung, 2 kg kaffe, 2,5 linguiça, 1 cachaça (1,5 kg kanske?)...så nästan 17 kg mat...

lycka till att få ihop det Emilio...så tyvärr är nog transfer fönstrena stängda nu till Svenska ligan...

Cunha

Och så bar det av mot Cunha söndagen 2/10, med med övernattning i Angra dos Reis med Nice, hemma hos Neia. Lyckades inte få skjuts till Cunha. Men de positiva var att vi fick kom se kretsis tal på lördagen på mötet, sen blev vi bjudna på restaurang med kretsis och några andra bröder.

Sen dagen efter kom vi äntligen fram till Cunha. Har haft panik! Ville komma dit fort.
Och morfar mår jättebra nu :)

Var 10 dagar i Cunha, det var skönt. Blev mycket tjänst, fick hålla offentliga föredraget, bada bastu...(det var 5 grader kallt uppe i bergen!!! så de blev smakprov på Sverige usch)

Sen var vi med om en jättefin erfarenhet ute på landet.
Gick med en ung pionjärbroder från São Paulo som va och hälsa på. Vilket skönt sätt
han har att prata med folk, man blir helt inne i hans samtal, det är så intressefullt att jag kom på mig själv med värsta flinet.

Vi prata med en tjej och började studera bh, kapitlet om vad som häder efter döden.
Hon gick med på allt som stod i boken och var jätteglad hela tiden. Sen när vi erbjöd henne boken, aldrig sett nån så glad innan, hela hennes ansikte strålade glädje " va!? får jag verkligen den? tack så jätte mycket"
Så den erfarenheten kan jag ta med som lite energi inför Sverige.

Sen var det dags att åka, ännu ett jobbigt farväl till morfar...man vet aldrig om det är sista gången man ser honom...

Nu blir det av till São Paulo. Kommer va där mina 10 sista dagar.

So long, farewell, aufwiedersehen, goodbye...

I hate to go and leave this pretty sight...

Trodde inte jag skulle hinna bli sa fäst vid vännerna här pa ön. Det känns inta alls kul att lämna ön. Har ju tyckt att det vart trakigt att det inte finns nagra ungdomar i församlingen, men nu är Eduardo tillbaks och sa är tva pionjärsystrar fran Mambucaba här ocksa, sa vi har haft jättekul, hängt pa stranden och lite sant.

Pa fredagen sa gjorde Paulo en rejäl farvälmiddag och det kändes väldigt trakigt.
Barnen är ocksa ledsna, lille Lucas lag i sin säng och störtgrät " Nu när vi mest behöver dig aker du!".
Det känns riktigt tungt!

Pa kvällen har vi en "avskedsfest" med hela församlingen.
Dagen efter aker jag pa morgonen. Vännerna har bryt sig om att köpa massa presenter, till och med min mor tänkte de pa. Sen följer alla med till baten som vi nästan missar, vi rusar allt vi har med alla 8 väskor pa en vagn och vinkar till baten.
Nice är i baten, hon ska till Angra och ber baten vänta pa oss.

Jag vet att jag vill komma tillbaks hit och hjälpa till i församlingen längre fram iaf.
Det här varit 7 lärorika manader, har lett och hängt med pa sa manga bibelstudier sa man kan nästan BH utantill. Och sa känns det att man utvecklat en del i att behärska bibeln (2 tim 2:15) och att leda studier.
Sen att fa ha sa mycket punkter och tal, inte lika nervöst mer.
Men speciellt att se kärleken, talamoden pionjärerna har för deras studier, hur de hjälper dom, verkligen bryr sig.
Till ex, Gleyce´s studie flyttade till USA. Han förväntade att hans närmaste vänner skulle komma och ta farväl av honom vid hamnen. Gissa vilka som kom? Hela var församling och ingen mer!

Kommer sakna församlingen...

Around the Island (day 2)

Vi går upp kl 5 för att inte få problem med eventuella vakter. Och vad gör vi, jo vi går samma stig igen, fast denna gång liiiite längre..2,5 h tills vi bestämmer och för att det är heeeeeeeeeeeeeeelt fel. Så 5 h felvandring, härlig start på dagen. Va det vär det? Hmmm, ska man va positiv fick vi en jättevacker bild uppifrån på Praia Leste som ett fåtal har antar jag. (senare vi vi reda på att det är en stig som genar halva ön, det är bara militären som använder den ibland).



Och just det, vi hittade till Aventureiro, det tog bara 20 min och det var bara gå över klipporna :D
På plats får vi låna ett kök och koka nudlar.

Sevärdhet: Palmen som växte lite fel…



Nästa stopp är den näst största byn på en, den superreligiösa Provetá. Den är delad i himlen och helvetet (där bor de få som inte tillhör kyrkan där).


Därifrån drar vi till Araçatiba, där vi stannar till och dyker…såååå vackert, grönt, glasklart vatten och fiskar överallt. Vi bestämmer och att vi ska ta oss ända hem till Abraão och beräknar att vi kommer vara framme 2 på natten.



När klockan är 19 är vi väldigt trötta. Jag lyckas fixa båtskjuts med en fiskare… och vi sparar 4 km gång.
Vi hamnar i Bananal, där vi går igenom hotellet som rasade ner i nyår. Där stannar vi till och äter lite också.

Nu är klockan 11 och jag är dödstrött, orkar inte mer, släpar mig..är en zombie..de andra är faktist pigga. Men vi tar vårt sista stopp kl 1 och äter våra kak rester, sen raka vägen hem. Som tur är stigarna breda och vi tar oss lätt igenom dom med våra ficklampor. Och gissa om vi är glada när vi äntligen börjar känna igen oss och är framme i Abraão kl 03:40.
Dusch..borsta tänder…och sova!

Around the Island

Man väntar aldrig för länge på något gott. Och nu är vi redo. Tanken var att vi skulle dra en grupp och predika hela ön (en vandring på ca 90km) men vi fick inte riktigt ordning på det så till slut blev det bara Eduardo, Roger och jag.




Tennisskor: check
Snorkel: check
Cash: check
Kamera: check
Nudlar :check
Kakor: check
Vattenflaska: check
Bröd: check
Ficklampa: Check
Tält: check


Vi börjar vår vandring på tisdag kl 9:35, och börjar med att dra till Parnaioca via Dois Rios.

Sevärdheter: 1- En fladdermus som inte har några krafter kvar och ligger på marken. Två tukanliknande fåglar väntar tålmodigt för att anfalla honom.

2- Kyrkågården omringad av proppfulla Pitanga-träd. Gissa om vi vräker i oss dom. Aldrig sett så stora och så många av dom, träden är röda, marken med. Nu har jag ätit tillräkligt för ett år.


Nästa stränder är Praia Sul & Leste (öst & syd), som är natureservat, man får inte stanna där, men iom det inte är nån vakt där så njuter vi av den orörda stranden, floden som rinner ut och halvön. Följer man floden innåt land så kommer man till en sjö fylld med krokodiler…men dit riskerar vi oss inte.



1:a motgången: kl är 18:00 och det har precis blivit mörkt när vi har kommit till slutet av Praia Sul, och framför oss ser vi Praia do Aventureiro, där finns en camping så vi drar dit tänker vi, det kan inte ta mer än 30 min.
Sååååååå fel vi hade, vi hittar en tydlig stig som går riktning höger istället för rakt fram…det måste va den det finns ingen annan resonerar vi och beger oss in i det kolsvarta djungel med våra ficklampor. Va såg vi för djur…tack och lov bara massa spindlar och en skunk och lite möss, men funderar hur många ormar och andra otrevliga djur vi gick förbi. Värst var ett ställe där vi fick krypa under massa bambu som hade rasat ner…och jag är säker på att det krylade av spindlar där…och så brände sig Roger på någon växt oxo.
Hur det slutade, vi gick 90 min sen vände vi tillbaks när vi kände att det kan inte stämma. Så 3h fel gick vi. Så vi fick kampa under en camping förbjuden skylt…det var enda alternativet.

Mantenha-se Achegado a Jeová

Så var det äntligen dags för vår distriktsammankomst. Lite väl sent också (17-19/9), så har hunnit gå på den två ggr redan. Men höjdpunkten var på lördag, då döpte sig Paulo och Natalia från vår församling. Extra kul var det att jag fick leda Paulo’s studie det senaste halvåret innan han döpte sig :)

Sen blev det också ett slags farväl till vännerna från andra församlingar. Lite tråkigt när det kändes som man inte var lika vilse mer bland vår krets.
Sedan pratade kretsis med mig, han vill komma och hälsa på i Sverige nästa år, det skulle vara kul.


På måndagen drog vi med Robson, Gleyce och barnen till Rio de Janeiro. Bl a var vi på Corcovado sent på eftermiddagen, så vi såg den helt underbara utsikten över hela Rio både när det var ljust och sen mörkt. Rio måste vara den vackraste staden i hela världen när det handlar om natur.

I've Got a Feeling

Idag satt jag och vänta på att en broder skulle leda klart sitt studie, så jag lyssnade på dom under tiden. Det var första studiet för åb:et och jag stanna till när han sa att” jag visste det, mina kamrater säger att det är Gud som straffar oss men det kan inte stämma tänkte jag. Nu fick jag se det i bibeln att det verkligen inte är så!”. Jag fylldes av glädje och tänkte vidare på en annat studie. Både hon och mamman studerar, mamman låg före 3 kapitel för 2 månader sen. De skulle studera tillsammans så hon kommentera att hon skulle komma ikapp sin mor. Nu ligger hon 1 kap före (hon studerar 4 ggr i v.)

Det var så uppmuntradande att höra dom. Mamman sa att hon har gått på vartenda kyrka, men hon fick aldrig lära sig allt hon lär sig nu, d flesta kyrkorna öppnade inte ens bibeln, och d som gjorde det förklarade inte. Men ni förklarar allt så logiskt och noggrant så man verkligen förstår, det här är verkligen sanningen!
Att få se och höra sånt är verkligen trostärkande och varje timma, varje gång man släpar ut sig i tjänsten, både i kylan i sverige, alla dörrar man fått i nyllet, alla trötta fötter i värmen och självförnekelse…man ångrar inte en sekund av det!
Så när jag kommer tillbaks till sverige så kommer jag alltid ha det i minnet. Så hur jobbigt det än kan bli i sverige så är vi ju alla med i samma lag och kan glädjas över vad som händer runt om i världen :)

Last mont in IG

Nu har jag satt ett datum till att lämna ön, det blir den 3:e oktober.
Den här månaden kommer bli kul iaf. Roger är här och hälsar på. Hans stannar tills jag åker tillbaks till Cunha (någon måste hjälpa mig o bära gitarrerna och alla väskor). Har äntligen lyckats skaffa eget, så har privatliv nu för första gången sedan mars. Det är undebaaaaaaaaaaaaaaart :D

Har jobbat klart på Colibri Resort nu så tänker bara ha trevligt den här månaden.
Har två föredrag bokade (en på ön och en i Angra), distriktsammankomst den 17-19 och Paulo mitt studie ska döpa sig. Sen får jag lämna över alla studier  Men de är i bra händer iaf.


Har gjort två underbara utflykter. Till Caxadaço och Lagoa Azul (blå lagunen). Caxadaço tar man sig till i en lurig stig gömd i djungeln. Vi gick vilse en stund tills vi hitta tillbaks till stigen. Men de va värt ansträgningen, efter 2,5 h var vi framme på den vackraste lilla strand jag någonsin sett! Genomskinligt vatten i 4 olika färgnyanser, svart/vitt sand och bäst av allt: helt öde! Har lagt upp bilder på facebook. Blå Lagunen är som en swimmingpool, man ser botten hela tiden och det är fullt av fiskar, perfekt för att dyka.
Sen i slutet av månaden har vi planerat att gå runt ön…och om vi hinner predika i varje by!

Toxonina

Arnobson ska va med på en demo på sammisen, han ska spela brodern som erbjuder den där konstiga medicinen. Så jag drar ända till São Paulo för att se lördagen och söndagen.
Några vänner i hans församling (närmare exakt 20 stycken) har hyrt ett hus ute på landet, ca 5 min gång till hallen. Jag joinar dom själklart, finns swimmingpool, biljardbord, bordtennis osv. Så härligt att vara tillsammans med massa vänner och ha kul tillsammans, jag tror vi är lite dåliga på sånt där hemma på ön.
Och det påminner lite om Strängnäs. Annars så drar det flesta hem till São Paulo efterprogrammet och åker in dagen efter igen.
Så jag tror nog det är lite roligare att gå på sammankomst i Strängnäs, så skön känsla att se stan kryla av vänner

Agosto

På vägen hem till Ilha Grande så hadee jag ett stop på några timmar i Sãp Paulo så bestämde mig för att ta en tur till Tatuapé (församlingen där ja började gå på mötena igen 2005) och gå på deras möte. Det var underbart, hade inte varit där sedan 2006. Småbarnen har vuxit o är döpta, vissa är pionjärer...gissa om man börjar känna sig gammal. En av ungdommarna, Cesar, har hunnit bli 17 och är pionjär. Och Beatlesfantast, känns som vi pratar ett annat språk när vi pratas vid :)
Va så skönt att komma "hem" igen att jag fick ta en taxi för att hinna med bussen(kom 3 min innan den gick).



Det blir en månad med mycket jobb men har gått in tjänsten så behöver bara gå 60 h.
Det kommer 4 franska grupper till hotellet. Numera tar jag med gitarren till jobbet o spelar lite där när jag inte har nått att göra...det är soft! Har börjat plugga franska också, man nästan smälter när man hör fransyskorna prata.
En tysk jazzbasist är också gäst på Colibri, groovy!
Jobbet har börjat få sina fördelar nu också, i o m jag rekommenderar olika restauranger och båtturer så käkar jag gratis på vissa restauranger och kan få gratis båtturer Det är nice!

Sen är det bröder från överallt på ön. Några vittnen från Franska Guyana är här, tycker det är skitcoolt, hur ofta träffar man folk därifrån?
En anna broder Phillipp, från Nûrnberg i Tyskland är här också. Så kul med massa besök :)

Sammis & Kanelbullar

Äntligen dags för sammankomst. Våran är inte förrän 17-19 spetember så tänker gå i Sertãozinho (Ribeirão Preto-SP) istället, som är samtidigt som våran i sverige 30-31/7 &1/8.
Det är den minsta sammankomst jag vart på i Brasilien, bara 1700 på plats..
Men programmet va verkligen underbart. Nu ser jag framemot att gå i tjänsten i Sverige med de nya broschyrerna, kommer bli kul!

Jag tror det blir sista gången jag är i Ribeirão Preto innan jag drar till Sverige så allting börjar kännas som i avskedstil. Kanske inte berättat det men Gabriela, Gabriel och Chris kommer och hälsar på i Sverige i december. Och gissa vad? Valmir (Gabrielas far) vill att jag ska visa runt dom i Europa så han ville inte att jag skulle jobba januari och februari. Så han erbjöd sig betala min lön i två månader för att jag skulle resa med dom och betala alla reseutgifter!!! Jag är inte alls glad :D

Just det, visste ni att bullar har blivit världskända här i Brasilien? Efter vi gjorde dom i oktober så köpte en syster alla ingredienser och typ tvinga mig att göra bullar åt henne! Tyvärr hittar jag fortfarande inte pärlsocker här.

Efter sammankomsten drar vi till en liten stad som heter Olimpia. Det finns en enorm vattenpark med varmvattenkällor. Det är helt underbar, 35 grader ute och 35 grader i vattnet, så avfriskande…

KOMMER DU ÖVERLEVA DE SISTA DAGARNA

Nu är det dags, ska få hålla mitt första offentliga föredrag (24/7).
Temar är (översatt) Kommer du överleva de sista dagarna ( Nº2).
Kan säga att jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv. Under sången så darra min röst så mycket så det lät som jag använde en tremolo-pedal till rösten.
Men väl framme på podiet så försvann nervositeten och jag blev ganska lugn. Så tror talet gick ganska bra. Kan tänka mig göra fler nu frammöver :)

Koffe hör av sig via skype också. Han har fått ringa ambulansen för 4:e gången nu.
Ett fönster trillar över honom…och bilderna han skickar är väldigt vackra…not
Men kul att höra att alla sköter sig där hemma!

La Grand-Finale

Då var Brasilien ute bara för jag börja tycka att de spelar bra.
Men det blev en ”drömfinal” iaf, alltid velat att Spanien eller Holland skulle vinna någon gång. Matchen såg jag hos Arnobson i São Paulo.Tänker fira segern med att köpa en Iniesta-tröja!

Passade på och drog till (Kommunsmarknaden) Mercado Municipal med en gammal vän. Vi fick pröva alla slags möjliga frukter, pitaya, mangostan, lichia från thailand och andra frukter jag aldrig hört talas om. Sen hittade jag äntligen ett mysig litet café i Oscar Freire. Finns knappt några cafeér i Brasilien. Synd.

Sen va Leia och hälsade på familjen i São Paulo. Så gick på deras möte sen drog vi ut och åt
I ett slags bakelsebuffe (gissa vem som nästan åt ihjäl sig).

Nu blir det tillbaks till Ilha Grande. Ska snart hålla mitt första föredrag 

I am, you are, he is…

Fick en strålande idé…eller rättare sagt nu har så många tjatat att jag borde lära dom engelska (och franska) (även om jag alltid svarar att jag inte är bra på att lära ut) så nu tänker jag bli ”engelskalärare”. Min första elev blir Meyre, min arbetskamrat på Colibriresort.
Sen vill Neia och Nice också ha lektioner, ska göra upp ett schema,

By the way så är det dags att ta mig i kragen och göra lite utflykter, Har varit här i snart 3 månader och känner väldigt få ställen. Lopes Mendes och Dois Rios Here I Come (eller som Koffe brukade säga ”Copacabana, here I come”)



Lopes Mendes & Dois Rios

I förrgår (efter 2 h vandring) var jag i Dois Rios, där det gamla fängelset var. Dois Rios betyder två floder, vilket självklart syftar på de två floderna som rinner ut i Atlanten i den lilla byn. Till skillnad från Abraão då allt är byggt i en röra så är Dois Rios välplanerat med välplanerade kvarter. När man kommer fram så går man över en bro och efter den så välkomnar några gigantiska palmer dig.
Stranden är underbart vacker, skulle hellre vilja bo här än på Abraão:

The Times They are a Changin'

Nu har jag varit här i snart 1 år och häromdan pratade jag med Nice. Hon sa att jag har förrändrats (hon sa när jag kom att hon skulle få ordning på mig, svara henne att det är störra chans att jag fördärvar henne och alla andra istället). Men jag vägrar tro på det, fast tänk om det är sant? Tänk om jag inte är Peter Pan mer?

Jag tror snarare att jag har anpassat mig. Jag har typ satt på mig en broder Tuck utklädnad som jag kan slita av mig sen igen för att dra på Keith Moon utstyrseln.
Men ska jag va ärlig, man brukar ju säga att man är vad man äter, så kanske jag har ätit för mycket "vanlighets"-piller. Även om jag inte blitt vad jag ätit så kanske jag
har ätit så mycket av de smaklösa pillerna så jag tycker dom är ganska goa (det är
för övrigt så media har lyckats få mig att tycka om Single Ladies med Beyoncé och fått mig att lära dansen!). Mitt liv har i alla fall förändrats på några punkter:

* Jag har inte shoppat kläder sedan dagen innan vi blev kidnappade inför avskedsfesten i oktober
* Jag har inte lyssnat på hög musik, rockat loss med bandet eller bara suttit och
lyssnat på musik sen i Sverige
* Vi spelar inte fotboll varje vecka som vi gjorde i församlingen
* Jag hänger inte med några "galna" vänner, och drar ut på "vilda" utflykter och är uppe hela natten.
* Jag sitter inte mer på ett café och chillar, snackar om livet, "filosoferar" och "harmoniserar"

Med andra ord har jag nog inte kvar den där överskottenergin mer. Jag misstänker att
jag är lite seriösare också. Men förutom det har jag ingen aning hur jag förändrats.
Tror att väl tillbaks i Sverige så kommer jag nog tycka att vi e modeslavar, att vi är "för" annorlunda...att vi festar för mycket!!!

But...then I " pick up my guitar and play. Just like yesterday. The I get on my knees and pray...We don't get fooled again!"

TOP 10

För 5 år sedan skrev jag en top 10 lista på saker jag saknade i Sverige, det blev en top 3 lista...men the times they are a changin'

TOP 10 - Saker jag inte saknar:
1-Kylan
2-Boråsregnet
3-Få dörrar smällda i ansiktet utan att ens hunnit säga "hej!"
4-Materialismen
5-Potatis
6-Att folk inte hälsar på varandra på gatorna, istället stirrar ner i sina mobiler
7-Alla "massagesessions"
8-Att det kan va svårt att få igång folk
9-Att alla ska vara likadana
10-Alterbyarnas kassa ordvitsar

TOP 10 -Saker jag saknar:
1-Min familj
2-Mina vänner
3-Mitt rum
4-The Beatles White Album (fattar inte varför jag inte tog med den)
5-Fredagsfotbollen!!! (det är den roligaste och mest avslappnade i världen)
6-Eftermötes sopporna med citron/lakritsglass med familjen Fürstenby + specialinbjudna
7-Ha på sig snygga kläder utan att alla stirrar på en och tror du är gay
8-ConFusion och jamsessions
9-Tjänstehelger, pionjärmiddagar och allt vad det innebär
10-Piano
11-Cykla (till Almenäs)

A Copa do Mundo é nossa

Målade gator: check
Målade lyxstolpar: check
Upphängna flaggor och konfetti: check
Precis vartenda TV-reklam har fotbolls inslag: check
Nästan vartenda själ går omkring i gult eller blått: check

Nu är det äntligen dags för VM och det märks i omgivningen. Under VM blir
hela Brasilien grönt, gul och blått och vart man än går snackar alla om hur...kassa
Brasilien är och hur de inte kommer ta hem VM för att de inte tog med Neymar, Ganso och Ronaldinho Gaucho.
Själv tror jag vi har ett tråkigspelande men effektivt landslag så tror ändå vi tar oss till final och förlorar mot Spanien (är förälskad i deras passningspel).

Men mitt största bekymmer är hur jag ska få ihop jobbet så jag kan se matcherna. Och
sen har vi ingen TV hemma så ska våldgästa Robson under matcherna.
Men under slutspelet ska jag försöka ta mig till São Paulo

Farewell Eduardo

Nu har Eduardo, vår biträdande tjänare bestämt sig för att återvända hem till Itaguaí. Hans far mår inte bra och han måste ta hand om honom.
Kommer bli väldigt tomt utan honom, vi är lika gamla och han är den enda broden runt min ålder. Så har han enormt bra tal, har lärt mig mycket av honom.

Efter sista mötet gör vi en ”överraskningsfest” åt honom och dagen efter blir det ett tårfyllt avsked. Vännerna berätta om hur han va när han kom hit för 3 år sedan, helt vimsig och borta (som vissa där hemma i Borås) och hur han hade utvecklats.

Men nu börjar allvaret för min del också, hoppas jag klarar av allt. Mötena kommer va delade mellan mig och Heraldo. Jag blir sekreterare och förutom det ska jag ta hand om all litteratur, räkenskaperna och distrikten bl a.

KRETSVECKA

Sen var det dags för det efterlängtade kretsbesöket av Paulo och Veronica Cambambe. Paulo är en angolan som fick fly till Brasilien pga av förföljelse i Angola.
Det var en väldigt uppmuntrande vecka. De är så ödmjuka, de kallar alla i församlingen för ”amado” (min älskade). Han bad mig hålla bokstudiet (det var första gången för mig)! Sen är han heeeeeelt fantastisk i tjänsten. Han sa till nån att han var där för att han älskade honom och ville prata med honom! Gick fram till en annan och läste från bibeln att man skulle se skillnad på de som tjänar Gud och de som inte gör det och sa att de syntes att hon va kristen (hur han viste det vet jag inte) men han fick ett trevligt samtal med henne och starta studie, nästa hade inte tid men vet inte vad han sa och helt plötsligt hade mannen all tid i världen att prata med oss. Jag våga inte prata i tjänsten den dagen….
Slutligen så hade han ett så bra avslutningstal att fyra bad om studie efteråt. Hans tal är som ett samtal med oss, frågar oss, använder sig av massa illustrationer. Hur bra som helst!

FOTBOLL

Sen hände det att ett rykte hade spritt sig bland ungdomarna att en före detta fotbollsproffs var närvarande…och tydligen var denna f.d jag…Så efter det kom några bröder och börja ställa massa frågor och drog med mig till deras söndagsfotboll. Tyvärr är man helt ur form så förväntningarna blev för höga för mig så blev nog räknad som en av de sämsta :p
Men nu vet jag att man kan dra in till Angra på söndagarna och spela där. Finns ju ingen fotboll på ön och lite motion måsta man ju få.

Fransmännen

Och så får man träffa lite ungdomar på ön för första gången sen grabbarna drog.
3 tjejer och en kille. Georgios, en grek som bor i Belgien och har varit 3 månader i en fransk församling i Rio…han pratar likadant som Hasselhoff  . Sen var det Tarrah, en kanadensare som bor i London och två fransmänn Marion och Lauren som bor i London.
Det är kul att det kommer så många bröder från olika håll av världen och så kan man alltid dra ut och käka en pizza med dom.

RS Bygge

Conceição do Jacareí

Det håller på att bygga en riketsal i Conceição do Jacareí (mittemot ön) och vi drar dit för att hjälpa till Heraldo och jag. Det är första gången för mig, ska bli kul!
Bara att jag inte har en aning om vad jag ska göra, bygge har ju aldrig varit mitt starkaste.
Hur som helst får jag hjälpa till att bära cement och gräva upp osv.
Det är som man får höra överallt, fika hit och dit och jättetrevligt umgänge, alla är glada, går omkring och sjunger, kan tänka mig vara med fler gånger. Det värsta va att sova över i en lägenhet som vi fick bo. Fanns inga täcken och det va sviiiiiiiiiiiiiiiinklatt på natten. Hade inga varma kläder med mig heller. Och det var fyllt av myggor. Har aldrig sovit så illa i hela mitt lev, rättare sagt, jag sov inte mer än 10 min åt gången.
Dan efter på eftermiddagen så skulle jag knyta mina skor. Sen hände det något med min rygg, kom inte upp igen…kunde inte röra mig! Fick en massage på plats och skrattade för att inte gråta medans alla titta på, trevligt.
På natten innan avslutningen hade de en fest, jag fick inte dansa pga av ryggen, men d va kul att lära sig lite nya moves att ta med sig till Sverige.
Invigningen var helt full, 350 närvarande, alla bröder fick stå upp och Riketsal blev hur finns som helst. Måste erkänna att den nya invignngislåten .var hur fin som helst, ska bli roligt att få sjunga den på svenska när vår riketsal invigs.

PRAIA DO FORA

Tillbaks i Praia do fora, den här gången för att predika. Drar dit med Eduardo.
Och måste säga att jag aldrig har varit med om nått liknande, finns ett 30-tal hus och precis alla tar emot oss. Bästa besöket var en familj som bjöd in oss. Mamman sa att hennes son läste bibeln men inte förstod så mycket och ropade på honom. Sen kändes det som om man höll ett offentligt föredrag, lämnade tidskrifter och själklart vad lär bibeln. Ska bli kul att göra återbesök hos dom.
På vägen hem slet vi av våra ytterklädnader (apo 14:14)och hoppa i havet, det här är livet, tjänst och hav!

ALICE IN WONDERLAND 3D

Äntligen här! Enda filmen jag sett framemot att se på bio i år. 7 h i en buss till São Paulo för att se den, men först en sväng förbi Cunha för att hälsa på morfar och vännerna. Och hämta lite varma kläder, misstänker att det kommer bli lite kallare nu framöver, det är ju efterallt höst nu. Och i Cunha är det svinkallt redan!
Mathias och Gisele håller på att flytta till ett hus i centrum. 3 sovrum och 300 R$ är hyran (och vi betalar 800!!!). Mattias och Koffe har kommit hem till Sverige men Rickard är kvar här. Men vi hinner inte prata så mycket förrän jag drar till São Paulo.
Kan ge er ett shoppingtips. Rua 23 de Março heter gatan alla älskar dra till för att köpa allt möjligt. Men jag hatar det stället, köper oftast aldrig något och så är det så mycket folk att man knappt kan röra sig. Men idag är det hur tomt som helst, värsta frihetskänslan. Nu kan man pruta ifred! Och vilka snygga wayfarer modeller det kommit fram nu. Svårt att låta bli att köpa några par.

Och så var det filmen. Drar till med Sulamita och Priscila. Och är förälskad! Ska trolla bort mig från jorden och trilla ner uppåt i en sån värld också…Rainbow and Sunshine.

HÄXFALLET

Praia do Fora

Idag ringde chefen och sa att jag inte behövde jobba. I o m solen sken och vädret va strålande tog jag på mig gympadojorna och drog med mig Heraldo till en utflykt (den första på ön om man inte räknar med Abraãozinho som ligger 7 min härifrån ifall man joggar) till Cachoeira och Praia da Feiticeira (häxfallet och häxstranden, varför det heter så vet jag inte). Men för att få lite energi måsta man ta en Açai först.

Det tog 50 min till Cachoeira da Feiticeira. 13 meter högt vattenfall gömt mitt i djungeln. Man kan gå upp på den och åka rutschkana lite innan fallet, jättehärligt. Träffar några trevliga danskar som vill va med och leka också.
Sen drog vi vidare till stranden ca 20 min därifrån. Innan man börjar gå ner för berget så hamnar man på en urvacker utsiktsplats. Sen börjar man se nått turkosgrönt gömt bland träden och till slut är man framma. En mysig och jättevacker strand med massa stenar i vattnet och fullt av akvariefiskar runt dom i de swimmingpooltransparenta vattnet.

Därifrån far vi vidare till Praia do Fora mot Saco do ceu. Vilka vackra platser och alla mysiga hus precis vid stranden. Abraão är värsta sketbyn i jämförelse. Här vill jag bo!
En bild säger mer än 1000 ord, här är några foton:

I ME MINE

Det går faktiskt väldigt trögt här. Jobbar 15 dagar i månaden, mellan 9-18. Vilket innebär att jag knappast kommer ut i tjänsten dom dagarna iom vi inte har några MFT på eftermiddagen. Sen har jag ju varit så trög att istället för att försöka starta några egna studier så har jag bara hänt med på andras. Och de bra ÅB:n jag har är kvinnor (det känns inte så bra att starta studier med dom men kretsis har faktist sagt att iom det är brist på förkunnare så får vi göra det ändå). Sen kommer aldrig mitt kort. Tror att det har kommit bort nånstans. Det är skickat iaf.

Annars trivs jag på jobbet på Colibriresort.com, värsta sköna frukosten med papaya, vattenmelon, melon, mango, chokladkaka, goa smörgåsar, apelsin och passionfruktjuice.
Toninho Fagerlind heter ägaren och han är ihop med Annika en 08. De är rätt schyssta båda två.
Jag är personalchef och kontrollerar att alla sköter sitt. Svarar i telefon och på mail. Tar hand om gästerna och informerar dom om vilka fanstatiska utflykter dom kan göra här (jag har ju varit överallt här på ön och är just den rätta personen att hjälpa dom…not)

SISTA HJÄRTERPARTIET

April

Sista veckan innan grabbarna drar till Betel och sen till Sverige. Koffe har kommit hit också.
De gör ett varv till fots runt ön och det tar lite över 30 h. Tyvärr så jobbar ju jag så får ta det nån annan gång.

Nått minnesvärt är när Mattias kl 7 på morgonen, bara sådär, flyger ut från sängen och rusar till köket. Vi tar det i slow-motion: Dora slänger i ungefär 2 matskedar socker i varje kaffekopp vilket är en mardröm för oss ovana. Mattias liksom vaknar av att hon öppnar sockerburken, flyger till köket och skriker ”Noooooooooooooooo” (så lät det i han hjärna iaf) medan hon har skeden full av socker och är några millisekunder från att hälla i det i kannan… så är ännu en Mattias-pärla fullbordad.
Vårt sista hjärter parti av många är spelat och vi har ett litet avsked för dom.
Nu är det jag helt själv här!

ÅMINNELSEN

Ända till kl 21 sista natten innan åminnelsen var vi ute och bjöd in folk. Inbjudningarna hade kommit försenat 2 veckor efter början på kampanjen. Iom vår Riket Sal är så liten fick vi låna aulan i skolan här.

Hur gick det på själva åminnelsen då?
Ja, det började störtregna 40 min innan start. Mattias stack 50 min innan så han klarade sig, men det gjorde tyvärr inte Rickard eller jag. Vi kom fram som om vi hade fått för oss att ta ett dopp i havet med kostymerna på innan mötet. Och vi var inte de enda. Men vårt största bekymmer var att det kanske inte skulle komma några till mötet. Gissa om vi blev glada när vi räknade att 68 var närvarande! Alltså 450 % mer än förkunnare.

Sen fick vi tre vara med och servera brödet och vinet. Lilla jag var nära att välta omkull plastbordet med vinet när jag råkade sparka till det…men det skulle nog inte synt till ifall de kom nått på våra dyngblöta kostymer... :)

BESÖK

Nått som är väldigt kul här på Abraão är att våra möten är alltid fulla av vänner från andra delar av världen. Det har varit engelsmän, fransmän, belgare, kanadensare och finnar här.
Den här veckan var Risto och Päivi på besök. De båda är finländare som bor i Malmö och de är pionjärer. De har varit ett par månader i Brasilien och predikat för finnar. Det finns nämligen en finskkoloni i Penedo, en stad inte så långt här ifrån.
De var ute i tjänsten med oss nästan varje dag och hjälpte oss med åminnelse-kampanjen.
Och sist men inte minst fixa de ett jobb åt mig på hotellet de bor på. Ägaren är en brasse som va med i en film som den svenske regissören Suckdorf (eller nått) spelade in på 60-talet. Filmen heter Mitt hem är Copacabana. Han har bott i Sverige och pratar flytande svenska. När han hörde att de bodde en svensk här ville han genast träffa mig. Så jag stack dit och han erbjöd mig ett jobb bara sådär. La till att jag bara ville jobba halvtid och det var inga problem. Välsignat!

LIVET PÅ ÖN

Tanken var ju att man skulle gå lite i tjänsten och sen dra ner till stranden en stund. Men det är nästan omöjligt här, pionjärerna har så mycket studier som vi får hänga med på så ibland hänger vi med på studier från kl 9-21!!!

Sen är det väldigt varmt här, man får ha en svettduk att torka av svetten från pannan med, det är runt 38 grader varje dag.
Det negativa här är priserna. Man kan tro att man är i Sverige, det är extremt dyrt. Heraldo och hans mor (dom vi bor hos) betalar R$ 800 (ca 3450 kr) för ett sletet hus med ett sovrum, ingen varmvatten, det blir ofta stopp i toaletten, och huset är typ längst upp i en backe. Och så är man omringad av sletna hus tätt intill, så man känner sig inte så fri att sitta på den s.k gården och chilla! I Cunha skulle ett sånt hus kostat R$ 100 att hyra!
Maten är också dyr, man betalar för att äta ute som man gör i Sverige om inte mer!