Nu har jag varit här i snart 1 år och häromdan pratade jag med Nice. Hon sa att jag har förrändrats (hon sa när jag kom att hon skulle få ordning på mig, svara henne att det är störra chans att jag fördärvar henne och alla andra istället). Men jag vägrar tro på det, fast tänk om det är sant? Tänk om jag inte är Peter Pan mer?
Jag tror snarare att jag har anpassat mig. Jag har typ satt på mig en broder Tuck utklädnad som jag kan slita av mig sen igen för att dra på Keith Moon utstyrseln.
Men ska jag va ärlig, man brukar ju säga att man är vad man äter, så kanske jag har ätit för mycket "vanlighets"-piller. Även om jag inte blitt vad jag ätit så kanske jag
har ätit så mycket av de smaklösa pillerna så jag tycker dom är ganska goa (det är
för övrigt så media har lyckats få mig att tycka om Single Ladies med Beyoncé och fått mig att lära dansen!). Mitt liv har i alla fall förändrats på några punkter:
* Jag har inte shoppat kläder sedan dagen innan vi blev kidnappade inför avskedsfesten i oktober
* Jag har inte lyssnat på hög musik, rockat loss med bandet eller bara suttit och
lyssnat på musik sen i Sverige
* Vi spelar inte fotboll varje vecka som vi gjorde i församlingen
* Jag hänger inte med några "galna" vänner, och drar ut på "vilda" utflykter och är uppe hela natten.
* Jag sitter inte mer på ett café och chillar, snackar om livet, "filosoferar" och "harmoniserar"
Med andra ord har jag nog inte kvar den där överskottenergin mer. Jag misstänker att
jag är lite seriösare också. Men förutom det har jag ingen aning hur jag förändrats.
Tror att väl tillbaks i Sverige så kommer jag nog tycka att vi e modeslavar, att vi är "för" annorlunda...att vi festar för mycket!!!
But...then I " pick up my guitar and play. Just like yesterday. The I get on my knees and pray...We don't get fooled again!"